Om tio år hoppas jag att vi sitter i vårat egna hus, och tittar ut på gräsmattan där en hund springer och leker, ja, en liiiten jävla hund isåfall, ingen stor stinkande sak.
Kanske en katt? Nej, det lär ju aldrig hända.
Om tio år är ungarna tonåringar, så dom har väl sina pojk och flickvänner springande hos oss,
kanske tom tonvis med kompisar,
vilket jag hoppas, dom ska alltid kunna känna att dom får ta hem vänner.
Här ska vara öppet hus till måttliga gränser.
Jag hoppas på att vara egenföretagare,
och kunna vara hemma mer med ungarna än vad jag kan just nu.