Jag och Moa är hemma idag, Max är på skolan.
Moa hade feber igår, och är lite ljummen idag, det blir skola för henne på måndag.
Måndag ja, eftersom läkaren aldrig ringde mig häromdagen, så ska han ringa upp mig på måndag.
Suck. Att det ska vara sånt bekymmer att få prata med en läkare.
Nåja. Får hoppas han ringer på måndag nu då.
Jag ser inte fram emot att jobba alls, inte för fem öre.
Jag vet hur mycket jag har att göra när jag kommer dit, för att hoppas på att någon hjälpt mig med mina ärenden, det kan man glömma. Allt är bara jag jag jag där. Inget tänk på människorna.
Det är det som är så synd. Vi skulle kunna göra så mycket bättre jobb om alla bara slutade tänka i produktionstankar och började tänka på människorna istället.
Men sånt får man inte säga högt. För då får man smisk på fingrarna.
Behöver jag säga att jag letar ett nytt jobb?