Do you ever..

feel lonely in a crowded room?

This is the story of my life.

Alltså, jag har ju min familj, dvs min karl, mina ongar…
sen kanske någon annan familjemedlem, som råkar bry sig om mig…
tänker inte ens ge mig in på det där,
de som känner mig vet hur det är i min familj.

Men..jag känner mig tom, så tom.
Som att ingen egentligen känner mig, att ingen vet hur jag har det,
hur jag mår, hur jag känner mig.
Jag har folk att prata med, men jag kan inte,
för jag vill inte lasta på folk mina bekymmer och tankar.
Jag kan sitta bland en massa människor som pratar och har roligt och bara känna…ingenting.
Att jag inte ens passar in, att ingen skulle märka om jag gick,
att ingen ens skulle märkt om jag inte kom.

Nu ska jag sluta svamla och göra rent badrummet.